1. Mötet med Blom Kvinnan

”Vem är du och vem vill du vara”, hör jag en kvinnoröst fråga när jag går i gränden ner mot stranden och havet. Jag noterar det bara, och tänker att det inte är till mig och fortsätter gå.

”Du är glad men inte lycklig”, igen hörs kvinnorösten och nu gör den mig nyfiken. Jag vänder mig om och där sitter en kvinna på en pall med flera blomhinkar framför sig. Hon ser rakt in i mina ögon och det känns som hon ser in i hela mig. Inte på ett obehagligt sätt, mer vänligt, ärligt och undrande.

”Menar du mig”, frågar jag överraskat, när jag upptäcker att det bara är jag som går i gränden. Kvinnan nickar och upprepar frågan.

”Vem är du och vem vill du vara?”

”Jag vill vara MIG”, svarar jag spontant, utan att helt förstå vad jag menar med det.

”Vara dig och leva dig är ditt viktigaste jobb. Allt startar med dig och inne i dig” säger kvinnan med ett vänligt leende.

”Vad menar du”, frågar jag och blir mer nyfiken på kvinnan som säljer blommor där i gränden.

”Om du behöver en ändring kan du resa ut i världen, men om du inte samtidigt reser inne i dig själv är resan bortkastad. Allt du tänker och allt du gör, startar inne i dig”, säger kvinnan och klappar sig på bröstet där hjärtat sitter.

”Hur vet du att jag vill ha en ändring och är på en resa”, frågar jag överraskat.

”Jag bara vet, det finns ett språk utan ord”, svarar kvinnan och gör mig mer förvirrad, än klok. ”Vad heter du?”

”Isabelle, men alla kallar mig Bella”, svarar jag.

”Det är ett vackert namn. Jag heter Zita, men alla kallar mig Blom Kvinnan”, säger kvinnan och visar till alla blommor som omringar henne. ”Vilken ändring önskar du, Bella?”

”Jag vill möta en man och kärleken”, svarar jag.

”Då ska du göra en resa till att hitta vem du är och vem du vill vara, det är vägen till att möta en man och kärleken”, säger Blom Kvinnan.

”Vilken resa menar du att jag ska göra”, frågar jag och ser på kvinnan som heter Zita men kallas Blom Kvinnan. Kvinnans som säger det finns ett språk utan ord. Kvinnan som säger mycket jag inte förstår, men som samtidigt, på ett underligt vis, ger genklang inne i mig.

”Allt startar med dig och inne i dig. För att din dröm ska bli till verklighet, ska du först hitta den obetingade kärleken till dig själv”, svarar Blom Kvinnan och tar upp något ur väskan och räcker det till mig. Det är ett ihopvikt ark. ”Hitta och förstå Symbolernas Hemligheter, och du hittar vägen till den obetingade kärleken till dig själv.”

Jag tar emot arket och viker upp det. Överst står det ’Symbolernas hemligheter’ och under är det 7 symboler med en kort förklaring och efter det är det 9 platser också med en kort förklaring. Jag frågar vad arket är och varför jag ska ha det.

”Det är arket med Symbolernas hemligheter”, svarar Blom Kvinnan. ”Det kommer hjälpa dig till den ändringen du önskar.” Jag ser oförstående på arket, när kvinnan plötsligt säger att jag ska välja en blomma. ”Välj vilken du vill”, säger hon.

”Jag är på väg till stranden och blomman kommer vissna innan jag är hemma igen”, svarar jag. Kvinnan säger att jag sa välja en blomma och hämta den på vägen tillbaka från stranden. Blommorna är vackra och färgsprakande. Det är många olika sorter. Några känner jag igen och andra inte. En ljusgrön blomma fångar uppmärksamheten. Den ser både skör och stark ut på samma gång, det är en sort jag aldrig sett tidigare.

”Du valde min mest sällsynta blomma”, säger kvinnan och räcker mig den. ”Den mest sällsynta och unika blomman. Du längtar efter att vara dig och våga stå i din egen unika sannhet, även om den inte alltid passar ihop med alla andra. Den ljusgröna färgen associeras ofta med den obetingade kärleken, som ofta symboliseras med harmoni och balans.”

”Allt du säger känns riktigt, det är mig och det jag vill”, säger jag och är förundrad över att valet av en blomma kan visa så mycket om mig.

”Blommorna visar mycket och du kan säga mycket med dem”, säger kvinnan och tar emot blomman jag sträcker tillbaka. Hon sätter den i en glasflaska med vatten som står vid sidan av hinkarna. ”När du går tillbaka från stranden, kom ihåg att hämta blomman. Är jag inte här, kan du gå in i affären mitt över och hämta den.” Hon pekar på en liten allt-i-allo affär, på andra sidan av gränden mot där hon sitter. ”Kom tillbaka när du är klar för att börja resan och hitta symbolernas hemligheter.” Blom Kvinnan ler uppmuntrande, och säger att jag inte ska försöka förstå hur jag ska göra resan nu. Utan ta tiden jag behöver, till att önskan om ändringen är viktig.

”När ändringen du vill ha, är viktig, då ska du komma tillbaka till mig. Då är du klar att göra resan”, säger Blom Kvinnan och ler vänligt.

Jag lägger arket i väskan, tackar och börjar gå mot stranden. När jag funnit en plats, lagt ut strandhand-duken och satt mig ner, blickar jag ut över havet och bort i horisonten och undrar vad som hände. Var det en dröm eller hade det hänt i verkligheten? Jag tittar i väskan, och där ligger det. Arket med Symbolernas hemligheter. Det hade hänt. Jag hade mött en kvinna som kallas Blom Kvinnan och fått ett ark som ska visa mig vägen till den obetingade kärleken till mig själv. Visa mig vägen till drömmen om att möta en man och kärleken. Solen är varm och skön, jag lägger mig ner och blundar, då känner jag hur trött jag är. Klockan var lite över midnatt när jag kom fram till lägenheten jag hyr för några veckor, och jag vaknade tidigt i morse. Sakta glider jag in i en halvsömn.

Gatorna var folktomma. Det var tidig morgon. Solen hade inte kommit upp ännu. Det enda skenet var från den nästan fulla månen och några enstaka gatlampor. Det gjorde ont. Hjärtat gjorde ont. Det kändes som det skulle gå sönder. I tusen bitar. Tårarna rann sakta nerför kinderna, jag ensade de inte. Jag ville skrika ut smärtan, men skriket kom inte fram. Det gjorde ont. Jag vet inte hur länge jag gick i de folktomma gatorna innan jag vände tillbaka till sommarstugan. Adams sommarstuga. Han och ett par av våra vänner satt fortfarande ute, när jag kom tillbaka. Adam såg mig, men sa ingenting. Jag sa heller ingenting.

Jag sätter mig upp och ser mig omkring. Först förstår jag inte var jag är. Hjärtat bultar och jag känner på samma sårade smärta som den natten. Det var bara en dröm. Ett minne av något som hände för ett par veckor sedan, kom tillbaka i drömmen. Jag är här nu. På semester utomlands. Långt bort från den natten. Jag andas djupt och lugnt några gånger. Minnet och känslorna försvinner sakta bort. Det har blivit eftermiddag och jag känner mig hungrig och bestämmer mig för att ta ett svalkande dopp i havet innan jag går hem.

Det är skönt att simma och de sista känslorna från drömmen, rensas bort. Drömma om den gången skapade nästan lika starka känslor som när jag faktisk gick i de folktomma gatorna. Det var den allra första gången jag ordentligt vågade känna på hur sårad jag blev. Första gången jag vågade vara ärlig med mig själv, att jag blev sårad. Andra gånger hade jag antingen skämtat bort det, blivit arg och gjort vad jag kunnat för att hålla den sårade känslan instängd och inte få komma fram. Varför har jag varit så rädd för att känna mig sårad? Och att visa att jag blivit sårad? Det kommer inga svar, på frågorna som dyker upp i tankarna, så jag dyker i stället ner i vattnet. Under vatten ytan blir allt lugnt och stilla, nästan magiskt. Jag har alltid tyckt om ändringen som kommer när jag dyker ner under vattenytan. Det fascinerar mig och har alltid gjort. Jag simmar helt till jag måste upp och andas.

När jag ska lägga ner sakerna i strandväskan ser jag arket med Symbolerna hemligheter. Det hade jag glömt för en kort stund. Försiktigt tar jag upp arket och ser på det igen. Första symbolen är ”Skattkistan - hur jag gömt och hur jag ska ta fram drömmarna’. Andra symbolen är ’Guld och ädelstenar - mina innersta drömmar’. Det är 7 symboler och 9 platser. Arket gör mig nyfiken. Arket som ska hjälpa mig att hitta den obetingade kärleken till mig själv, och hitta vägen till att möta en man och kärleken. Kan arket verkligen hjälpa mig med det?

Blom Kvinnan är inte kvar i gränden, jag tittar mot allt-i-allo affären och tvekar en sekund, innan jag går in. Där möts jag av en trevlig man, och frågar honom om kvinnan som säljer blommor, har lämnat något som jag ska hämta. Han nickar ivrigt och dyker ner bakom disken, och tar upp vattenflaskan med den ljusgröna blomman. Jag tar emot den, tackar och går ut i gränden igen. Det sitter en lapp fasttejpad på flaskan. Försiktigt lyfter jag på lappen och ser om det står något skrivit på baksidan. Det gör det. ’Om jag inte är i gränden, gå till Ollis Restaurant och fråga efter Olli. Han vet var du kan finna mig den dagen. Z’ Med blomflaskan i den ena handen och strandväskan i den andra, går jag tillbaka till lägenheten.

Innan jag gick ner till stranden, handlade jag hem lite mat och dricka. Det är jag glad för nu, tänker jag och går upp trapporna till lägenheten. En god dusch, efter det något gott att äta och dricka ute på balkongen. Jag känner mig för trött att gå ut på restaurant i dag, och bestämmer mig för en hemmakväll, gå i säng tidigt och utforska mer av byn i morgon.

Jag blir sittande länge ute på balkongen i den ljumma kvällen. Det är ett torg rätt fram, och i den ena änden är det en liten kyrka. När jag gick förbi torget tidigare i dag, var det som en marknadsplats. Nu ikväll är det en plats för människor att strosa omkring på eller sitta på en av bänkarna som finns i utkanterna av torget. Jag kan se ner på en restaurant som ligger i motsatt ände av torget som kyrkan. Ollis Restaurant. Det är något känt med namnet. Var det det, som stod på lappen från Blom Kvinnan, den som satt fasttejpad på flaskan? Jag hämtar lappen för att se om jag minns riktigt. Det är riktigt. Det är alltså dit jag ska gå om jag vill veta var jag kan möta Blom Kvinnan. Den ser mysig ut. Vill jag möta Blom Kvinnan igen? Vill jag göra resan hon pratar om? Hur vet jag om jag vill gör resan, om jag inte vet vad det är för resa? Många frågar, och inga svar. Plötsligt minns jag något Blom Kvinnan sa. ’När ändringen du vill ha är viktigt, då ska du komma tillbaka till mig. Då är du klar att göra resan.’

När ändringen jag vill ha är viktig? När Blom Kvinnan frågade vilken ändring jag vill ha, svarade jag, möta en man och kärleken. Det har varit en dröm jag haft med mig hela livet, tror jag. Drömmen om att dela livet, i stort och smått, med en man som jag älskar för den han är och som älskar mig för den jag är. Skapa en livsstil tillsammans. Utvecklas med livet och varandra. Jag har drömt om att ha ett jobb jag inte behöver ha semester från och leva med en man jag inte vill leva utan. Visst har jag mött män och kärlek. Kortvarig kärlek. Förbjuden kärlek. Omöjlig kärlek. Snäll kärlek. Vill-hjälpa-dig-kärlek. Tråkig kärlek. Passionerad kärlek. Det har aldrig varit den djupa, trygga, ärliga och obetingade kärleken jag drömt om. Kärleken som omfamnar allt. Kärleken som får mig att vilja vara den bästa mig, varje dag. Kärleken som får mig att välja mannen och vår kärlek, varje dag. Om och om igen.

Jag ser upp på den stjärnklara himmelen och tänker på hur många gånger jag har fått höra att jag är en hopplös romantiker. Att den kärleken jag drömmer om inte finns. Att det inte går att få allt. Att inget bara är bra. Att jag har sett för många kärleksfilmer och läst allt för många kärleksböcker. Jag suckar lätt, och frågar universum om jag är en hopplös romantiker med en hopplös dröm?